fredag 27 maj 2016

Helgens bältningar ger mig fortfarande ångest

Det har varit sjukt tuffa veckor men framförallt den senaste.

Alltså må bajs och tentaplugga, skriva tentan och må ännu mer skit efter och då försökt ta mitt liv. Har noll minne från ca 14 tiden i fredags till lördag natt, då de väckte mig i mitt rum för att flytta från bältessängen till min egna.
Vill veta vad som hände, vad jag gjorde som ledde till bältning? Hur nära var jag döden?
Har små fragment.
Som att de smärtstimulerade mig på bröstkorgen, gjorde sjukt ont. Har fortfarande blåmärke.

Att jag åkte rullstol till psyk, tror jag försökte rymma? Minns att 2 vakter följde efter.

Ett litet fragment att jag grät av smärta pga felplaceringen av armarna i bältessängen.
De släppte ena armen, de tyckte att då skulle allt vara bra, men den andra armen var fortfarande fast och gjorde ont.

Sen väckningen på natten för att flytta från bältessängen till vanliga sängen.

Lördagen kommer jag ihåg det mesta ifrån.
Pratade med läkaren som sa att hon skrev vårdintyg på fredagen för jag ville lämna sjukhuset. Minns inte detta, mindes inte att jag pratade med henne på fredagen heller.
Pratade med en annan läkare senare om jag ev skulle hem dagen efter, bra läkare.

Till kvällen blev jag orolig. Ryckte i dörrar. Släpades till isolering/bältesrummet. En annan patient ställde sig o kollade medan de drog mig. Tycker inte om när patienter ska kolla på en vid tvångsåtgärder.

Blev isolerad. Försökte strypa mig där, lyckades smita ut ur rummet när personalen drog i mig för att stoppa. Läkaren kom nån minut efter, det konstaterades att jag faktiskt hade blivit bältad med armarna uppåt fredag natt. Jag skrek, skrek att de hade svikit mig, att de hade lovat, kände mig helt förstörd. Blev bältad. 4 timmar låg jag där, fick 3 stesolid, den sista som satt vak ville jag inte ha där, skrek att jag ville att han skulle gå. Men jag skulle bara acceptera vilken personal det än var där sa han.

Blev släppt efter de 4 timmarna. Var arg, slet i dörren för ville ut. Släpades till bältessängen igen och blev bältad. Blev erbjuden sömntablett, tog den.
 Kände mig ledsen att behöva få somna fastspänd. Men somnade rätt snabbt. Väcktes i mitt rum för att flytta från bältessängen till min vanliga säng.

Skrevs ut på söndagen. De bad om ursäkt för den felaktiga bältesläggningen. Tog av mig tröjan för läkaren och visade alla blåmärken pga hårdhänta personal. Hon höll med att det inte var ok att komma hem från psyk blåslagen. Sa att tentor är jobbiga o svåra att hantera, det sista jag vill är att prestera innan jag dör. Hon blev förvånad att jag uttryckte mig väldigt sakligt, tydligen så var det inte det vanligaste bland psykpatienter. Ville verkligen inte va kvar så fick säga att det var bättre nu. Sa att inget kommer hända, att jag måste bli utskriven för att gå till skolan och plugga.

Sen hem.

Måndag, hälsa på pappa på sjukhuset.
Resten av veckan plugg, skolan hade krånglat till det så var massa krångel kring det.

Jag mår väldigt väldigt dåligt över helgen. Framför allt av bältningarna. Kan inte släppa det. Svårt o prata med andra om också, då det känns förnedrande. Jag har sammanlagt blivit bältad 8-9 ggr från olika inläggningar då. Nu efter den här helgen börjar det sätta spår. Jag vet inte om det är normalt att må dåligt över bältesläggningar. Men jag gör det. Jag själv är förvånad över att jag mår så dåligt över dem. Har ångest hela tiden. Ångest hela veckan.

2 kommentarer:

  1. Vad jobbigt du har haft det. Jag förstår att det är svårt att släppa sådana övergrepp. För det är övergrepp.

    Om du vill prata finns jag på snap <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju det. Men när det är ett "lagligt" övergrepp så känns det så vridet på nått sätt..
      <3

      Radera