onsdag 25 maj 2016

Ångest över att satsa på livet

Innan suicidförsöket bestämde jag mig för att om jag överlevde så skulle jag satsa helhjärtat på att försöka leva. Inga genvägar med sparade tabletthögar och liknande. Har lämnat bort alla gamla tabletter.

Men jag FATTADE INTE hur mycket ångest det finns i mig över att veta att jag inte bara kan göra slut på livet när det blir för tungt. Jag är fast i min egen kropp. Jag börjar nästan ångra att jag valde att lämna alla tabletter. Jag vill ju ha en utväg. Men samtidigt så vill jag ha ett normalt liv.. Det kommer inte kunna gå om jag är så pass destruktiv jag är nu.

Mitt i all kaos så har jag också fått en närmre relation med min syster. Jag skulle ringa henne i söndags pga skulle berätta om att pappa var sjuk. Med tanke på att jag blev utskriven den dagen så var jag rätt skör och hon hörde troligen det. Så hon drog ur mig vad det var och jag berättade mycket. Fast hon inte har varit i samma situation som mig och mått lika dåligt så har hon ändå låtit förstående. Vi har haft ok relation tidigare men aldrig på något djupt plan. Men jag har alltid känt mig trygg med henne. Är glad att vi är närmre varandra.

Begärde ut alla mina journaler för helgen, ska anmäla sjuksköterskan som lät mig ligga i bältessängen på det smärtsamma sättet. Vet inte om man anmäler via socialstyrelsen eller något sånt typ. Men ska kolla upp det. Har fortfarande ont i axlarna och lederna.

Nu ska jag sova. Den jävla ångesten släpper inte.

3 kommentarer:

  1. Starkt gjort att lämna bort alla tabletterna. Förstår att det känns läskigt men bara handlingen är ytterligare ett steg i rätt riktning.

    <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peppen! Är faktiskt lite stolt över mig själv trots att jag ibland ångrar mig att jag lämnade dem.
      <3 <3

      Radera
  2. Jag snappar som tusan med dig men du har inte lagt till mig som vän. Jag heter glöminteattandas! Adda!!

    SvaraRadera