Sviker jag mig själv genom att fortsätta leva?

Alltså mitt mående är så jobbigt. Typ bergochdalbana, hatar det. På något sätt så känns det "lättare" att ha ett mer konstant dåligt mående än att det går upp och ner flera gånger om dagen. Just för tillfället är jag i en dipp..

Aja, jag har typ megaångest över min ekonomi, har varit typ hur mycket utgifter som helst den här månaden sen att högkostnadsskyddet har gått ut. Sen att jag behöver köpa ett busskort, kurslitteratur osv. Det här suger.

Jag har en liten gnagande jobbig känsla inom mig, planen var att ta livet av mig den här veckan men jag har bestämt att skjuta lite på dem planerna, det känns som om jag sviker mig själv när jag har skjutit upp det här. Jätteskum känsla. Dessa planer att ta livet av mig, hitta ett bra datum, vara ensam, ha tillräckligt med tabletter är en sån trygghet för mig. Att veta att det kommer ett slut.
Det som gör att jag skjuter på det är att jag är rädd för att misslyckas, att det blir sjukhus och psyk. Sen att nästa vecka så börjar en ny termin, så överlever jag så har jag inte riktigt hunnit vila innan, för att vara inlagd är inte något vilande.
Det var ju så i höstas, på fredagen hade jag tenta, efter det träffade jag läkare o fick vårdintyg, tog tabletter, hamnade på akuten o blev inlagd, lördag morgon tillbaka på psyk, tvångsåtgärder, strypgrepp av personal (pga en jävla sked!!) sen måndag utskriven. Sen på tisdag satt jag på föreläsning på en ny kurs. Jag var garanterat inte utvilad på tisdagen, så är inte sugen på att det händer igen. Skrämseltaktik från slutenpsyk? Haha..
Jag skulle förövrigt ha ett möte från psyk om tvångsåtgärderna, min psykolog har försökt få till ett möte med dem men dem har inte svarat?! Skitskumt och störande. Kan inte riktigt släppa det dem gjorde mot mig och vill ha ett möte för att ha svar på mina frågor.. Jag har rätt till möte efteråt så förstår inte varför dem skiter i det? Är de själva medvetna om hur fel de faktiskt gjorde?

Usch hatar den här ångesten, utmattningen, och det tomma svarta hålet i mig. Tomheten inuti gör så ont. Nu ska jag äta lite o kolla på tv, sen sova. Vill verkligen inte vakna imorgon och ha ännu en dag av ångest.

Minskandet av medicin + byta läkare?

Jag tror att den jobbiga benso abstinensen har lagt sig lite *peppar peppar* vilket är såå skönt. Håller det sig stabilt och att jag inte svänger in i ett djupare hål av mörker så kanske jag minskar redan nästa vecka igen. Men då tar jag bara en halv nitrazepam varannan natt, för den här veckan har varit sååå tung. Men vetskapen om att det är tablettångest gör att jag orkar hålla ut, för sånt försvinner efter ett tag. Eller ja, har läst att det kan ta 2 år med benso och skulle det pågå veckor så skulle jag väl ge upp.. Har någon slutat med benso o vet hur det är? Med abstinens o så.

Men det som är najs är att min tablett samling ökar, ifall det värsta händer att de tar bort både stess och nitrazepam så har jag ett litet lager av nitrazepam. Gillar inte att boendestödet måste skriva upp hur mycket stess jag tar varje vecka.. Oftast tar jag minst en i veckan så då känns det så "regelbundet". Sen ger de listan till kommunsköterskan.. (Ingen denna vecka iaf!) Om hon vill så kan hon typ ge den till läkaren, han kanske tror att jag tar minst en för att "vila" på helgen. Det ser inte alls bra ut ju. Sen då, hur bra är det att läkarna inom öppenvården vägrar benso och att jag har en annan läkare som kör över dem och skriver ut stess ändå, haha!! Öppenvårdsläkaren vet om det men diggar inte riktigt det, hehe. Ärligt, jag funderar på om möjligheten finns om jag kan byta till läkaren som skriver ut stess och ha denne som ordinarie till all medicinering. Den läkaren är väldigt kompetent men beter sig som ett rövhål och jag blir så fruktansvärt provocerad. Sån ögontjänare, när man är själv med denne så är den inte alls som om andra är med vilket provocerar mig mer. Sen kan jag lära mig hur en läkare fungerar och få som jag vill. Men man kan väl säga att den läkaren lättare kan se igenom min bullshit.

Men det kanske är en sån läkare jag behöver i längden? Jag kanske måste se över drygheten och inse att kompetensen slår över?

Jag har drag av den tidigare personlighetsstörningar passiv-aggressiv -jag har svårt med personer i maktställning över mig. Men jag är medveten om att jag måste acceptera fast det är svååårt.

Men iaf jag kanske mår bättre igår + idag kanske är för att jag fick världens sköna orgasm igår? Mina föräldrar har äntligen fixat duschen så att det inte växlar kallt/varmt o till sist bara kallt. Den duschstrålen är skönare då den är mjuk, duschstrålen hemma är hård.. :( Har inte onanerat på över ett halvår. Har kommit när vi har sex, men att onanera själv är skönare haha. Kanske för mycket detaljer?

Jaja, idag har det varit lite lättare att leva. Hoppas det håller i sig!

Varför skriver jag milslånga inlägg? Måste vara jobbigt att läsa.