Är på väg till mina föräldrar, sitter på bussen nu. Sitter i linne, men när jag kommer fram så får jag sätta på en kofta. De vet inte om ärren. Orkar inte berätta heller. Med tanke att de hämtar upp mig med bilen och jag kommer köra hem så är det ännu lättare att se ärren..
Vill gärna köra tillbaka för jag vill inte köra hemma, tycker inte om att köra i större städer. Sen skriker min sambo när jag kör så blir så jäkla stressad. Pappa och min brorsa är tysta. Skriker inte om jag typ råkar vrida ratten för hårt och "skadar bilen".
Så jävla glad att jag hade körkort innan alla mina diagnoser ställdes. Hålla på att krångla med läkarintyg känns inte kul. Sen att de kan kräva läkarintyg då o då..
Hade velat ta släpkort o ev MC-kort, men skippar det pga nytt körkortstillstånd krävs. Skulle behöva ange alla diagnoser särskilt de neuropsykiatriska.
Känner vissa vars de måste vara helt inställda på sin CS-medicin innan de kan få det. Nackdelarna slår över. Jag vet att jag inte är en trafikfara. Jag har själinsikt, kör ex inte efter ha tagit stess. Gärna inte dagen efter heller.
Ärligt talat, jag tycker de som kör efter tagit benso är dumma i huvudet. Rraktionsförmågan sänks avsevärt. Att säga att "på mig gör det inte" är oftast bullshit. Klart att jag inte märker själv att jag påverkas kognitivt, men jämför jag mig med "nyktert" tillstånd så påverkas jag. Jag glömmer saker, gör små missar, missar saker som jag inte gör när jag inte tagit stess.
Sen klart att det finns undantag. Men alla verkar tro att de själva är undantagen, du är med största sannolikhet inte heller det fast du tror det. Jag erkänner, jag är inte ett undantag. Jag vill inte vara en fara för andra heller, tar jag stesolid en kväll så får någon annan köra.
Trampar jag någon på tårna? Vad bra, jag hoppas du gör ett vettigt val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar