En lögn

Imorgon har jag tenta. Jag vet inte om jag kommer klara den, den är stor. Jag har försökt plugga så gott jag kan, men det är svårt när man mår dåligt.

Efter tentan ska jag lämna mina tabletter till psykologen, de läkaren skrev ut o missade informera sköterskan på kommunen. Så jag behöll de gamla tabletterna.
Men efter tentan så vill jag dö. Jag vill ta det som det kommer. Ca 80% att jag sväljer tabletterna. Tar jag tabletterna så ska jag ändå gå till psykologen, risken finns att hon ringer polisen så jag blir efterlyst om jag inte kommer. Är inte så sugen på det direkt. Med stor sannolikhet är att jag hamnar på akuten, att hon tvingar dit mig när jag träffar henne. Men jag hoppas det blir "för sent".

Träffade läkaren idag. Berättade om mina planer, att jag tar det som kommer efter tentan. Att jag kanske väljer att ta mitt liv. En bit in i samtalet började han prata om vårdintyg. Eller att jag skulle lämna tabletterna idag. Kände panik, ångrade att jag berättade. Lovade läkaren att jag inte skulle ta dem och lämna dem efter tentan.
Jag ljög. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete över det, jag hatar att ljuga. Den läkaren kommer sluta, jag har han haft till o från i ca 3,5 år. Sen det sista jag gör är att ljuga. Han var riktigt bra.
Sen ser det inte snyggt ut i journalen där jag säger först att jag ska ta livet mig o sen tar tillbaka det. Typ manipulativt? Men skulle han skriva vårdintyg idag så skulle jag inte kunna göra tentan imorgon, en hemsk tanke. Jag vill ge tentan ett försök.

Det som gör mig lite ledsen är att en intox är inte så lätt att dö på. Men jag ger det ett försök. Överlever jag så lovar jag att ge DBT:n och livet en chans. Men ett sista försök vill jag göra för att försvinna från livet. Väljer jag att göra det så kommer jag även svika min sambo, min familj.. Det är ett jobbigt beslut, men till 80% har jag bestämt mig.
Mår så dåligt, det är tungt.