lördag 30 april 2016

Jag vill också..

Jag vill också ha massa vänner jag kan umgås med och inte sitta helt ensam på valborg.
Jag vill också kunna orka med skolan och sen ha massa tid för annat jag vill göra och inte vara helt slutkörd.
Jag vill också kunna orka med fritid, vänner, skola och jobba extra ibland utan att jag går in i väggen.
Jag vill också kunna få vänner relativt enkelt- och behålla dem.
Jag vill kunna umgås med människor en och en utan att hela tiden försöka ha ett manus i huvudet så det inte blir helt tyst.
Jag vill också kunna åka iväg till min familj och sen komma hem utvilad, inte vara ännu tröttare pga miljöombyten.
Jag vill också ha ett liv som inte varje litet moment tar enormt med krafter.
Jag vill kunna leva det liv jag drömmer om och inte känna mig begränsad av den jag är.
Jag vill så gärna.
Jag vill inte inse att det inte räcker med enbart vilja, för det finns ett stopp för mig, som leder till att jag blir utbränd.
Jag vill att världen runt mig ska åtminstone lite, anpassa sig för mig. Jag vill inte se sura miner på mina förslag, suckanden att det är lite omständigt.
Jag önskar att jag vågar säga till i större omfattning vad jag behöver. Att inte behöva bli dömd och granskad för diagnoser.
I min värld så är de få anpassningar jag önskar inte orimliga.
För ingen förstår, hur mycket jag anpassar mig för allt och alla. Anpassar mig för mitt eget liv. Medicinerar centralstimulantia i så pass höga doser att jag ska någonlunda ska orka kraven från samhället. För att orka skola/jobb samt ha en liten fritid.
Begär jag för mycket?
Jag har också drömmar, mål med mitt liv. Jag försöker numera begränsa dem så mycket det går och det gör mig ledsen.
Det gör mig så himla ledsen och uppgiven att det jag vill med livet kommer jag inte orka. Det känns som om jag har förlorat något. Något jag kanske aldrig haft..?
Men jag kommer inte ge upp, om det är dumt eller inte får visa sig. Jag får ta konsekvenserna då.
Men det jag önskar nu, är att inte behöva vara ensam idag.

2 kommentarer: