Alltså mitt mående är så jobbigt. Typ bergochdalbana, hatar det. På något sätt så känns det "lättare" att ha ett mer konstant dåligt mående än att det går upp och ner flera gånger om dagen. Just för tillfället är jag i en dipp..
Aja, jag har typ megaångest över min ekonomi, har varit typ hur mycket utgifter som helst den här månaden sen att högkostnadsskyddet har gått ut. Sen att jag behöver köpa ett busskort, kurslitteratur osv. Det här suger.
Jag har en liten gnagande jobbig känsla inom mig, planen var att ta livet av mig den här veckan men jag har bestämt att skjuta lite på dem planerna, det känns som om jag sviker mig själv när jag har skjutit upp det här. Jätteskum känsla. Dessa planer att ta livet av mig, hitta ett bra datum, vara ensam, ha tillräckligt med tabletter är en sån trygghet för mig. Att veta att det kommer ett slut.
Det som gör att jag skjuter på det är att jag är rädd för att misslyckas, att det blir sjukhus och psyk. Sen att nästa vecka så börjar en ny termin, så överlever jag så har jag inte riktigt hunnit vila innan, för att vara inlagd är inte något vilande.
Det var ju så i höstas, på fredagen hade jag tenta, efter det träffade jag läkare o fick vårdintyg, tog tabletter, hamnade på akuten o blev inlagd, lördag morgon tillbaka på psyk, tvångsåtgärder, strypgrepp av personal (pga en jävla sked!!) sen måndag utskriven. Sen på tisdag satt jag på föreläsning på en ny kurs. Jag var garanterat inte utvilad på tisdagen, så är inte sugen på att det händer igen. Skrämseltaktik från slutenpsyk? Haha..
Jag skulle förövrigt ha ett möte från psyk om tvångsåtgärderna, min psykolog har försökt få till ett möte med dem men dem har inte svarat?! Skitskumt och störande. Kan inte riktigt släppa det dem gjorde mot mig och vill ha ett möte för att ha svar på mina frågor.. Jag har rätt till möte efteråt så förstår inte varför dem skiter i det? Är de själva medvetna om hur fel de faktiskt gjorde?
Usch hatar den här ångesten, utmattningen, och det tomma svarta hålet i mig. Tomheten inuti gör så ont. Nu ska jag äta lite o kolla på tv, sen sova. Vill verkligen inte vakna imorgon och ha ännu en dag av ångest.
Kanske du skulle behöva vara helt sjukskriven från studierna något år? Försöka stabilisera dig? Jag har också självmords tankar och planer men jag vågar inte överdosa för jag är rädd att misslyckas och så tar dom medicinerna ifrån mig helt. Men jag är också rädd för vad som kommer hända efter döden. Det vet man ju inte och det kanske är värre att vara död än att leva. Därför känns döden inte som en säker utväg för mig.
SvaraRaderaJa, förmodligen borde jag vara sjukskriven. Men jag vill verkligen inte.. Men även faktumet att om jag återupptar studierna efter så kommer det bli en hel del krångel för jag kommer inte ha möjlighet att bara hoppa in i terminen under mig.. Så jag orkar inte ha fortsatt krångel med skolan så biter ihop hur dåligt det än är..
RaderaJo det där med att man mister mediciner vid en intox har jag också i bakhuvudet..
Man kan aldrig vara säker, men jag tror att ens existens bara upphör. Ibland vet jag bara inte om min existens är värd att hålla kvar vid när jag mår väldigt dåligt. Desto fler sucidförsök, desto mer mår jag dåligt över varje misslyckande men fler tankar på vilka skador jag har orsakat på mina organ. Mina tankar har ändrats mkt det senaste året och jag vet inte riktigt vart jag står.