En liten hemlighet under mina kläder

Det är rätt tärande att hälsa på släktingar.. Känner mig rätt utpumpad nu efter en vecka, men vet inte om det är skönt att vara tillbaka i vardagen? Min vardag är inte direkt fantastisk.

Jag har känt mig så fruktansvärt ensam på sistone, framförallt när jag går i universitetslokarena.. Så många säger hur kul de hade när de pluggade, de festade o träffade vänner. Så sitter jag här ensam. Det är värre idag, examensfesten för de som jag skulle tagit examen med är idag.. Jag har inte så jättemycket kontakt med den klassen, jag skäms. För jag tror de förstår varför jag "försvann". Jag gick till akutpsyk efter en föreläsning en dag för jag ville inte leva mer, den fasad jag försökte hålla uppe hade börjat spricka, började bla kugga tentor, skar mig oftare. Jag blev inlagd, jag sa inget till någon i klassen, det var här hela psykkarusellen började ta fart på riktigt och jag vart sjukskriven resten av terminen. Efter ett par veckor hörde en av sig på facebook, en enda person. Kändes inte direkt upplyftande.

Men det är inte bara det, utan också att jag inte riktigt har kommit in i min nya klass.. Inte har så mycket vänner i den här stan överlag heller, eller ja överhuvudtaget. 

Försöker ta tag i att börja på den sporten jag alltid har älskat igen, men kruxet är att jag behöver pendla. Men det kanske är värt det? Jag har alltid älskat det och det är nästan som terapi för mig. Här i stan så håller dem inte på med det på samma sätt, utrustningen är inte så modern heller. Det blir inte riktigt samma känsla. 

Tycker det är rätt störande att från att ha flyttat från en liten stad till en stor så har de inte satsat alls på den sporten här, man skulle kunna tro motsatsen. Så måste pendla till en annan, mindre stad isåfall. Men är det bra där, jag trivs med personerna där så får det vara värt 40 min pendling 1 gång i veckan. Jag kan ju alltid sitta och plugga eller nått medan jag reser. Jag tror ändå att det kommer vara värt det. Jag kanske kommer orka leva mer?

Piercade förövrigt bröstvårtan nu i veckan, jag känner mig något mer sexig nu. Känns som jag har en liten hemlighet, lite förbjudet sådär. Har rätt små bröst, så känns som den framhäver det kvinnliga. Läker den bra, så kommer jag nog göra andra bröstvårtan också.