Cpångest

Jag har en sån jävla cpångest som aldrig försvinnner. Fattar inte, det brukar lägga sig lite om min sambo är hemma och sen ligger jag i soffan och kollar på TV. Men inte nu... Vad är det som är fel??

Har tagit en stesolid för en stund sen och hoppas den verkar.. Tog en igår också men mja kände inte så mycket. Så nu har jag tagit en stess, bytt norspanplåster (om jag gör plåsterbyte samtidigt så kanske effekten förstärks?), ätit glas, slappanar av vid TV:n..

Jag brukar tänka på dagarna ibland att jag vill mysa ner i soffan efter att intaget en stesolid och kolla på TV.. Bara känna den sköna känslan att ångesten rinner iväg och att jag småsover. MEN DET ÄR EN SÅN DÅLIG VANA. Brukar ta när jag har saker att göra så att det inte ska bli "mysigt", känner mig som en pundrare annars.. Jag fattar inte varför jag tänker så ibland? Idag blev ett undantag, ångesten blev outhärdlig och jag orkade inte stå emot. Men skiten funkar inte :(

Köpte ett testamente, har ingen direkt plan eller så, men jag känner att det är bra att ha, vet inte hur länge jag pallar att leva. Vet inte vem som ska vara "vittne" och skriva under. "Jag har skrivit ett testamente, kan du också skriva på?", känns som en ganska obekväm fråga haha.. 

Jag vet inte om jag ska berätta för min psykolog om jag köpt ett testamente.. Är det sånt man berättar för en psykolog?