Låt mig försvinna

Har mått dåligt i 3 dagar nu. Trodde ärligt talat att det hade börjat bli bättre. Men nej nej, hade fel. Självmordstankarna börjar komma allt starkare. När ska jag göra det? Funderar när det passar bäst, mellandagarna går bort då jag tänkte jobba något pass. Har en hemtenta i början på januari, sen något seminarium. Men efter det då? Då kanske vi ska resa då vi har en "restvecka", men jag har inga rester på den kursen så jag har ledigt istället. Men ska vi inte resa så får det bli då, om jag mår lika dåligt dvs. Annars har jag ganska så mycket ångest för jag vet inget annat passande tillfälle.. Hatar tanken på att jag inte har ett bra datum, jag vill kunna fly livet när jag tycker det är passande.

Försöker alltid planera något lämpligt datum. Mitt i en skolvecka funkar inte, för misslyckas jag så har jag skitmycket att ta igen. Jag vill ha några dagar tillgodo, både med tanke på somatiken och psykiatrin gällande inläggningar. Om jag inte krashar helt dvs, då spelar det ingen större roll vilken dag. Men kan jag fortfarande prestera så spelar det roll. Sist gjorde jag självmordsförsöket några timmar efter en tenta, vill ha den avklarad om jag skulle dö. Men också om jag överlever, slipper gärna känna skammen att sopa ihop resterna efter ett misslyckat suicidförsök.

Sen skulle jag undvika datum så som julafton, någon näras födelsedag så att de slipper må allt för dåligt. Att de slipper ha "påminnande" dagar/högtider.

Var väldigt nära förra julafton, hade mycket mediciner då jag var hos mina föräldrar och fick flera dagars mediciner delade. Ångrar lite att jag inte tog tillvara på det trots att det var jul.

Det som krånglar till mitt liv ännu mer är att jag håller på att bråkar med kommunen om en grej jag har rätt till. Jag har rätt till det, men de säger att jag inte har det. Den lagen är lite lite luddig, eller ja, de tolkar det på det sättet att de slipper betala. Så luddig är den faktiskt inte, enligt mig.

Men hon sa att med tanke på den lilla luddigheten, så att allt skulle gå rätt till så skulle hon koppla in kommunjuristerna.

Så jävla jobbigt. Bara ordet jurist får mig att tänka på vilken fruktansvärd tid det kommer ta.

Ska försöka gå igenom landstinget istället. Men jag antar att det kommer vara segt det med..

Vilken jävla ångest jag har, nu ska jag göra matlådor. Det ger mig också ångest, att påminnas ännu mer att jag ska upp tidigt och har en jättelång dag. Ännu en dag i ett liv jag gärna skulle undvika just nu.

Varför försvann de små guldstunden av glädje? Varför vaknade jag på söndagen och allt kändes som enda stor misär? Känns som någon retar mig, "såhär kan ett liv kännas, men du får det inte".