Ensam och krångel med skola

Jag är så sjukt jävla irriterad på skolan, en kurs varav jag är helt klar har de nu registrerat. Jag har för mig att de sa vid kursstarten att den skulle den läggas in för registrering sista veckan på terminen pga sista veckan gör man rester bara. Så nu kommer de se ut som jag har läst 30 hp på 19 veckor istället för 20 veckor.

Worst case: Jag får betala tillbaka en veckas CSN och det blir en veckas glapp mellan höst och vårterminen och min SGI ryker. Den är förvisso på typ 5 tusen före skatt, men hellre att jag får ut ca 3500 kr efter skatt och kanske får lägga till lite sparpengar (har för tillfället låg hyra av en orsak). Än att jag bara får använda sparpengar och sen hamna på soc. För som psyksjuk så kan man aldrig veta vad som kan hända. Därav försöker jag vara så safe med saker och ting som möjligt.

Jag är medveten om att jag är en såndär tråkig typ som kan massa tråkiga regler, läser avtal och jämför och har lite allmänt koll. Kanske därför jag typ inte har några kompisar? Inte för att jag pratar om sånt (ingen är ändå inte intresserad). Tycker inte riktigt om att jag är konstig, mest pga att jag blir ensam. De som går i min klass är typ så normala man kan bli och jag känner mig som en outsider. De som också har hoppat in denna termin och inte känner så många har dock massa vänner utanför skolan.

Jag har en nära kompis som jag växte upp med, en som jag känner lite genom psyk (träffades på slutenvården) dock inte träffat henne på evigheter. Sen bekanta vilka jag pratar med när jag stöter på dem. Har jag tur så händer det att jag småpratar med någon i skolan.

Annars umgås jag med min sambo och hans kompisar. Vilket imponerade socialt liv jag har va? Planen är när jag har tagit examen och har ett jobb så ska jag skaffa katter, mindre ensam och jag älskar katter!

Men för att återgå till mitt skolbekymmer. En ev lösning: Skippa ett moment på denna kurs och göra en skriftlig komplettering som jag lämnar in sent så kanske det löser sig.

Men ska prata med studievägledaren, det kanske löser sig! Hon är jättegullig, gillar inte att hon känner igen mig. Kommer till henne ibland med massa "tänk om..." "Hur löser jag det isåfall?".

Tog en stess för ett par timmar sen pga megaångest, hoppas jag slipper somna med ångest som jag har fått göra hela jävla veckan.

En liten notis, efter mitt ensamhets beklagande jag skrev så hörde en kompis av sig faktiskt som jag inte hört av på länge, woopidoop.

En till notis, min närmsta kompis ringde nyss. Känner mig lite gladare nu!