Vaknade idag och som vanligt mådde jag jäääättedåligt. Snoozade lite först och surfade på telefonen och efter ett tag så vände mitt humör och det var helt ok. Dock så behövde jag superstressa med tanke på att jag låg kvar en stund. Men så skönt att känna hur det svängde. Kan väl bero på concerta kickade in, men idag kändes det som om det inte bara var det det gör mig lite glad. Det kan bero på att jag sov typ stora delar av kvällen igår, men det kändes som om det var något mer, ger mig liiiite hopp iallafall.
Lite lite av ångesten gällande skolan har släppt också då jag har fått en mentor som hjälper mig att strukturera upp lite. Haft mentor förra hösten också, men det var en gammal pensionerad lärare för programmet jag går på och jag hade alltid lite ångest innan jag träffade henne. Min nuvarande känns det mycket bättre med och jag har turen att det är någon som går samma program som jag går och jag känner ingen ångest inför henne. Det kändes bra första gången vi träffades med samordnaren och det kändes också bra när vi träffades själva tidigare i veckan.
Var hos vårdcentralen idag också, förnyade recept bland annat och pratade lite om hur det skulle bli när jag går över från smärtmottagningen till vårdcentralen gällande medicinerna jag har blivit ordinerade därifrån. Jag går fortfarande hos smärtenheten men jag ville vara lite förberedd hur det skulle bli typ när det går till vårdcentralen, när jag bokade tiden önskade jag träffa en läkare som jobbade fast där och inte var hyrläkare. Jag träffade honom, det kändes bra och jag listade mig hos honom efteråt. Första läkaren jag träffade på vårdcentralen var nämligen en sån idiot.
Jag ville träffa läkare hos vårdcentralen i förväg med tanke på att jag är nojig att när jag går över till vårdcentralen och kanske får olika hyrläkare, eller att jag bara förnyar recept på recept hela tiden. Jag är då rädd för att risken att någon inte vill förnya mina recept då med tanke bland annat på en av mina mediciner jag har mot smärta är mina smärtplåster som är narkotikaklassade. Risken finns att någon läkare tycker jag är "för ung" för starka mediciner (vissa läkare höjer på ögonbrynen och tycker jag äter för mycket mediciner för min ålder) och därigenom inte vill skriva ut fler plåster till mig.
Då sitter jag där, utan plåster. med fruktansvärd smärta och kommer förmodligen då ha skitsvårt att få någon annan som kan skriva ut om en läkare gör den bedömningen att inte skriva ut. Med risken att de tror att jag typ är en missbrukare om jag ändå tjatar. Den där "missbrukarstämplen" jag har läst om, som jag är så rädd över att få.. Fast jag aldrig har missbrukat.
Aja, men det känns bättre nu. Läkaren sa att när jag är färdig hos smärtenheten då kommer jag bli aktuell hos vårdcentralen och de kommer göra vad smärtenheten har bestämt. Bra bra. Dock när vi pratade om plåstren om de fungerade och så, så spände han ögonen i mig och frågade "Hur ofta byter du dem?", vilket jag svarade "En gång i veckan.." och han verkade mjukna upp då jag gör enligt ordination. Så det visade sig att min oro faktiskt inte är helt obefogad när det gäller mina plåster.
Så nu i efterhand så känns det väldigt bra att jag faktiskt gick i förväg till vårdcentralen och träffade en läkare som också kändes bra som tur var som jag kunde lista mig hos. För att minska risken att saker och ting skiter sig gällande framförallt med mina smärtplåster eller någon annan medicin.
Skitstörande att det ibland är vården som gör att man får ångest gällande saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar