Viktnedgång

Jag har varit så obeskrivligt trött de senaste 2 veckorna, jag har ingen aning om varför. Beror det på att jag slutade jobba? Att det blev en mini-krasch? Att jag har ätit dåligt? Jag tror det blev en sorts mini-krasch efter jobbet, jag var inte riktigt redo efter sjukskrivningen och definitivt inte redo på 100% jobb.

På tal om att äta dåligt, vissa dagar har jag i princip inte ätit någonting. Har varit dålig på att äta hela sommaren pga stress.
Nu börjar jag få bekräftelse av vissa från min omgivning att jag har gått ner i vikt. Jag blir jätteglad av att höra det. Men min sambo säger att han börjar bli orolig, att det börjar gå för mycket åt ätsörningshållet... Så jag känner att jag måste bort från det lite, men samtidigt blir jag glad av komplimangerna!! Jag har aldrig varit överviktig, utan när jag blev 20 år så började jag gå åt normalhållet då jag alltid var underviktig när jag yngre då jag hade svårt för olika sorters mat, konsistenser osv. När jag flyttade hemifrån började jag äta onyttigare och jag köpte mat jag tyckte om, så då kom det till normalvikt. Men jag har saknat att vara underviktig, jag kände mig mer "speciell", svårt att förklara riktigt. Jag kände mig inte tråkigt normal då, utan jag stack ut mer. Jag åt inte dåligt medvetet, var absolut inge ätstörning, hade väldigt svårt för mat bara, förmodligen är det neuropsykiatriskt. Jag var alltid dålig socialt sett så på något sätt så hade jag något som var unikt, 'det smala'. Trots att vissa tyckte jag var äckligt smal, så kändes det ändå okej. Nu saknar jag den känslan.

Men jag läser vissa bloggar där personerna lider av ätstörningar av diverse slag, och det verkar inte göra dem lyckligare.
Jag vet att jag måste kämpa emot trots komplimangerna jag får för jag blir bara triggad av att äta mindre då, för det kommer förmodligen leda till ännu mer problem än vad jag redan har. Jag måste bli nyttigare, men inte sluta äta. Men för mig är det lättare att sluta äta än att bli nyttig. Jag vill känna mig "speciell" igen.