fredag 21 augusti 2015

En tomhet som måste fyllas

Jag har ångest (som vanligt då) och jag vill spara tabletter. Jag vet inte varför riktigt, jag vill hämnas på psyk. Det låter omoget, men jag tycker jag behöver mer hjälp. Tragiskt har jag fått mer hjälp av att vara självdestruktiv. Är det så man får hjälp av psykvården? Tragiskt.

Men samtidigt är det inte bara därför om tabletterna, jag är också självdestruktiv mot mig själv. För jag har inte så mycket som lindrar ångesten. Jag försöker göra saker som gör mig lycklig. Vara ute, kolla på stjärnorna. Bara vara nuet och försöka endast fokusera på lycka med min sambo. Att vi hade en enorm tur som fick en egen lägenhet. Jag borde egentligen vara glad, och det är jag.
Men det hindrar inte ångesten jag känner, det är inte bara ångest. Det är tomhet också, en tomhet jag inte står ut trots att jag försöker göra mitt liv meningsfullt. En tomhet jag fyller med självdestruktiva saker. För att fylla upp den.
Jag vill lyckas med saker och orka ett vanligt liv, därav att jag vill lyckas med tentor och jobb. Tomheten och den fruktansvärda ångesten när jag inte gör det, känner mig så hemskt misslyckad då. Tomheten blir större då när jag misslyckas.
Folk säger att jag inte har samma förutsättningar. Men det är så jävla orrätvist för jag vill så jävla gärna ha det. Jag vill inte ha massa diagnoser som gör livet jobbigt. Jag vill inte omständigheter som gör att jag oroar ihjäl mig. Vissa människor i min närhet mår inte bra fysiskt som min gamla pappa. Jag får sån ångest av det. Jag har inte bara problem själv, utan flera av mina nära mår dåligt fysiskt. Tomheten blir större då. Tomheten jag måste fylla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar