fredag 5 juni 2015

Ambivalens

Planerade att jag skulle överdosa igår. Men det blev inte så för att jag bjöd över en vän och tänkte inte på "planen", glömde helt enkelt bort. Så jävla jobbigt, jag vill ju ha det överstökat, eller kanske ska jag ha överdosen att se fram emot? Känns som om jag börjar vackla lite mer åt det negativa hållet.. I det trygga, det trygga som är att självskada eller få reaktioner på att det jag gör är dåligt för mig, att se att läkare/psykolog reagerar på att det är väldigt illa och då fortsätta med det för att det tillfredställer mer när det är värre. Jag vill egentligen till det vanliga livet, där det inte existerar självskada, boendestöd, medicindelningar osv. Varför lyckas jag inte?
Varför ska jag känna ångest över att jag egentligen skulle låtit bli att träffa min vän och överdosera? Jag borde bli glad att jag av misstag planerade in något annat den dagen, men nej ångesten gnager för att jag missade en bra chans.
Jag vill till det bättre egentligen men ändå stanna i den dåliga världen samtidigt. Det går inte ihop. Eller ja, förra hösten blev det väl någon konstig kombo av det. Men det gick inte bra överhuvudtaget i höstas.
Fan, varför kan jag bara inte ha full motivation och sluta planera in diverse självskada varesig överdos eller skära/riva i gamla sår.

3 kommentarer:

  1. Har också känt en trygghet i den "dåliga" världen. Tror att det beror på att jag är rädd för besvikelsen som skulle komma om jag gav allt och misslyckades!

    SvaraRadera
  2. Vad bra att du glömde bort det :)

    SvaraRadera
  3. Skönt att du gjorde något roligare istället.

    SvaraRadera