Klarade inte av att stå emot intoxen

Både psykolog och läkare säger att jag inte ska dra i mig intoxen, men jag gjorde det ändå, är totalt misslyckad som inte klarade att stå emot. Var en handfull mediciner jag tog. Känner mig fortfarande påverkad och fruktansvärt trött. Var väl lite akuten varning på intoxen.

Men igår brast allt, ett stort hålrum i mig skapades, det hålrummet jag försökte stoppa men det gick inte igår. Därför kunde jag inte stå emot att intoxa. Men nu efter känner jag att jag måste fortsätta självskada för att hålet inte ska öppnas igen för det var fruktansvärt. Jag måste skära mig. För att klara av att jobba i sommar. Vill inte känna den där hemska känslan igen, den där tomheten. Jag som gick framåt, så varför kom bakslaget? Är det pga alla förändringar som sker just nu i livet? Som gör att jag inte klarar av att hantera.

Hur fan ska jag klara av att jobba i sommar? Bara att stå emot. Jag kanske klarar det eller så blir det psyk mot min vilja i höst, hoppas verkligen inte det. Måste ha bra referenser, så kan inte sjukskriva mig medan jag jobbar.

Vill bara att läkare ska sätta in massa benso, men ändå inte. Den dagen en utsättning sker kommer bli vidrig. Glömde min nitrazepam tre dagar och jag blev så sjuk. Så de få stesoliden jag får i veckan får jag acceptera känner jag.

Varför är jag så kass som inte klarade att stå emot intoxen?

För övrigt är jag extremt nervös inför sluten av veckan när det blir diagnosbeskedet om diagnos av om jag har asperger eller adhd, eller inget alls. Psykologen sa ju att det förmodligen var asperger, men man vet aldrig och ev adhd men man vet aldrig.