torsdag 5 februari 2015

noll makt

Har inte orkat skriva så mycket. Har varit så himla nere. Vill inget, vill inte leva, tappat mycket aptit, och det är bara allmänt jobbigt att vakna på morgonen.
Fått en del medicinförändringar, blir så jobbigt när det är många ändringar på en gång. Jag vet inte vad som ger vad för symtom, vilka är utsättningssymtom och vilka är biverkningar av det som är nytt.
Får se om det blir några ändringar till helgen. Avdelningsläkaren skulle diskutera med min öppenvårdsläkare om mediciner.
Men annars är jag fast här, har fortfarande LPT kvar. Men idag var jag på min första permis sen jag kom hit. Så var ute för första gången på en vecka.

Nu känns det som om det aldrig kommer vända till det bättre, men alla säger ju att det gör det förr eller senare. Läkaren gjorde en sak som gjorde mig så himla ledsen också. Vill inte riktigt berätta om det, men kände mig så sviken.
Sen hotade han att de skulle gipsa mina ben mot min vilja (wtf?!), eller att de fick lägga om såren. Jag lät dem lägga om det. Insikten att man inte alls får bestämma över sitt liv är hemskt, för det är så, det är läkaren som har makten över mig.

Vet inte riktigt hur jag ska göra med skolan heller. Jag vill ju blir klar så snabbt som möjligt. Men jag vet att det inte kommer vara möjligt att köra på så hårt jag bara kan denna termin också. Det är omtentor som ställer till det. Ska försöka göra så omtentorna som är salstentor kan göras till hemtentor som kan ligga på 1-2 veckor. Så kanske det går med skolan ändå. Men måste få med skolan på noterna först.
Plan B är att läsa färdigt den här kursen, göra tentorna nästa fredag och tre inlämningsuppgifter och bli sjukskriven resten av terminen. Men jag gillar inte plan B, men det känns också helt bisarrt att tentaplugga medan jag är inlagd på psyk.

4 kommentarer:

  1. Hej! Har följt din blogg ett tag och tänkte att jag skulle lämna ett avtryck.

    Som du skriver så låter det verkligen helt galet att du ska tentaplugga inne på psyket.. Vet hur det känns att bara ha ett värde när man presterar och det är verkligen en vidrig känsla. Jag hoppas att du kan hitta fram till känslan att du är värdefull hur det än går med skolan, för en utomstående är det självklart men jag vet hur svårt det är när man är inne i det och snurrar och känns inte som om det finns någon utväg. Sköt om dig så gott du kan, tänker på dig. Kram 

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det är verkligen svårt att släppa pressen på en själv, jag vet innerst inne att jag inte borde göra så mot mig själv. Men ändå fortsätter jag tills det inte går mer.

      Radera
  2. Få benen gipsade?!? Får man ens göra så???
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning om man får, men jag tyckte det lät helt galet.

      Radera