vill inte byta läkare...

Kom på den "briljanta" idéen igår att sluta med lamotrigin, för jag funderade att det kanske var den som har gjort att min värk i huvudet/nacke har blivit värre under hösten. Äter 250 mg, imorse tog jag bara 50 mg. Efter kl. 12 så fick jag bara värre och värre huvudvärk, som senare vid 15 blev migrän. Mina migränattacker brukar ge sig med lite värktabletter och en sovstund. Men inte denna.
Vid halv sju så gav jag upp och tog 200 mg tabletten. Nu den senaste halvtimmen så har det börjat lugna sig, men köpte treo och läsk (ibland hjälper det med socker mot min huvudvärk, skumt...).

Jag har nu lärt mig att jag inte ska sluta tvärt med lamotrigin, definitivt inte nu under tentaplugg vecka. Sen ska jag försöka trappa ut den, ska ändå träffa läkaren nästa vecka, får se om han tycker det är en bra idé, men jag är ju den jobbiga patienten och kommer fortsätta experimentera själv med tabletter. Inte så bra egentligen, men jag vill ha egen makt över mitt liv och bestämma över mina egna beslut (men alla tycker det är en dålig idé, förutom jag själv.. hehe). Tror det kan vara utsättningssymtom som satte igång migränen.

Men det är eventuellt sista gången jag ska träffa min nuvarande läkare, i januari ska jag träffa en annan läkare, och sen kaaanske han kommer tillbaka i februari (han är hyrläkare). Har haft honom i ett år förutom under sommaren. Tycker han är den bästa läkaren jag någonsin har träffat (fast jag någon gång ringt min psykolog och sagt att hon kan hälsa honom att han kan dra åt helvete, då han plockade bort en medicin plötsligt). Men när jag har blivit skitarg under ett läkarsamtal så har han varit den läkaren som inte bara blivit tyst och sen är saken bestämd i tystnad från läkaren. Utan han är den personen som alltid har förklarat varför han gör saker och ting hur arg jag än varit. Även när jag tror jag har dem smartaste idéerna eller comebacks så knäcker han alltid dem (oftast iallafall). Har väldigt stor respekt för honom som läkare. Så jag kommer förmodligen gråta och be han jobba kvar för jag tycker om honom så mycket.
Men jag tror också att jag kommer bli väldigt ledsen över bytet pga att det blivit så att jag fått olika boendestödjare under en tid, pga de haft personalbrist och sjukdom. Min psykolog är relativt ny för jag pratade med en sjuksköterska innan men som slutade i augusti. Psykologen tycker jag behöver DBT och då blir det någon ny jag träffar igen och nu kanske min läkare byts ut. Mår väldigt dåligt när det är många olika människor som hoppar runt i mitt liv.

(Känns som om jag skriver halva uppsatser här på bloggen ibland.. hoppas ingen av er som läser tycker det är allt för jobbigt)