jag VILL bestämma

Vaknade idag med ångest, kände en sån ångest över att vara tvungen att vara vaken hela dagen, att orka leva ännu en dag till. Var i skolan på förmiddagen och tänkte plugga i bibblan på eftermiddagen, men jag lyckades inte stanna kvar efter lunch mådde så jävla uselt. Kom hem och sov bort 2 timmar. Måste nästan sova bort någon timme på eftermiddagen för jag känner mig helt förstörd.
Men nu på kvällen har jag mått helt okej, har inte skurit mig något fast jag vart ensam hemma. Men åt två portioner mat, så jag känner mig äcklig.

Imorgon ska jag träffa psykologen och läkaren. Först psykolog, sen läkare direkt efter. Min psykolog tyckte hon skulle vara med på läkarsamtalet, för jag blir alltid så jävla arg på läkaren. Jag tycker han är en bra läkare det är inte det men jag hatar att någon annan bestämmer över mig och mina mediciner, jag vill kunna bestämma allt som rör mig.
Jag hoppas iaf det går bra imorgon, hoppar läkaren har en bra lösning på ångesten.. För jag orkar inte leva såhär så mycket längre till. Jag känner mig bara mer och mer apatisk och har en känsla att en sjukskrivning inte är långt bort. Läkaren tycker jag ska vara sjukskriven 50%, men jag har inte råd då jag är student. Då får jag bara halva CSN och ingen ersättning från fk för den andra halvan, som jag hade fått om jag hade jobbat 50%, sjukt dåligt system. Så jag antar att det blir 100% snart, fast jag kämpar så mycket jag bara kan.

Sen har jag ett sånt irriterande problem, har börjat få allergiska utslag från mina plåster. Ett tecken att jag borde sluta skära mig kanske? Om det ändå kunde gå...