45 kg

Vägde mig igår och såg att jag gått ner i vikt, 45 kg väger jag nu. Har slarvat med maten, och när jag väl börjar gå ner i vikt så börjar det snabbt gå nedför.
Känner i kroppen att jag gått ner, gör ont att sitta efter en stund, vill ha kudde mellan benen då jag ligger på sidan för det blir så hårt när skelett ligger mot skelett. Sitter på ett tåg nu och det är oskönt efter ett tag att sitta för länge pga rumpa och rygg inte har så mkt fett som skydd.
Jag kommer ta tag i det och försöka gå upp 2 max 3 kg.

MEN det är så sjukt triggande att se siffrorna på vågen, känner att jag vill väga 40 kg, en sån fin siffra. Sen "svår undervikt" bara låter så lockande på något sätt.
Största anledningen till att jag går upp i vikt är att min rumpa försvinner, jag är rätt liten som person och har små bröst. Så min rumpa är det "enda" jag har då den är lite putig och har fin form o så. En lite känsla av besvikelse att inte få gå ner, då det enda kvinnliga på mig försvinner om jag gör det. Jag prioriterar rumpan före siffrorna och det smala. Vet inte riktigt vad jag känner för det faktiskt.
Sure, låter säkert sjukt ytlig, men låt så vara. Alla är mer eller mindre ytliga, vissa erkänner det andra inte.