Möte + höjning av concerta

Hade mötet med slutenpsyk i veckan o det blev ett bra möte. Dem tog till sig det jag sa om tvångsåtgärderna som hände. Bältesläggningen när jag hade armarna fastspända åt sidan istället för längs med kroppen blev de förvånade över. Det fick inte gå till så, ingen av de 2 sköterskorna hade varit med om att en patient hade blivit fastspänd på det sättet, utan det var till för om man låg på mage. Inte så jävla konstigt att det gjorde så ont då. Det tog ett tag att få till det mötet.. Vet inte varför läkaren inte svarade på psykologens meddelande. Jag frågade och han inte riktigt ett svar, utan såg mest obekväm ut vid frågan.. Men de lyssnade verkligen på mig, vilket var skönt, att inte bli ifrågasatt. Det var inte bara en sak som gick fel, utan det var en serie händelser som var helfel. Det var liksom inte bara bältesläggningen som gick fel utan de andra tvångsåtgärderna också men även mycket runtomkring, därav önskemålet om mötet. Om man ska sammanfatta, så tror jag en anställd kommer få rätt mycket skit, kanske en varning och dennes lönesamtal kommer nog gå åt helvete (ja, de nämnde kort lön). Sen tror jag att en vikarie inte kommer få så mycket fler extrapass.. Den personen kommer nog få en rätt kass referens också. Haha..

Nu när jag vet att så mycket var felaktigt den helgen så känns det lättare att må dåligt av det. Att det är mer okej, de följde bland annat inte ens sina egna rutiner, viss personal sa så grymma saker, de var så hårdhänta och allt blev bara fel. Det kommer vara lättare att bearbeta händelserna, att det kanske inte var så överdrivet att be om ett möte. Men samtidigt.. Så vet jag att mina erfarenheter och 5 bältesläggningar inte är i jämförelse av hur andra har haft det. Att de har lidit igenom mycket mer skit, tiotals/hundratals bältesläggningar. Man ska inte jämföra.. Men jag försöker acceptera att det är okej att må dåligt. Jag känner faktiskt att det är okej att må dåligt över det.

Hade läkarsamtal i veckan. Det gick väl okej. Min läkare ska sluta till sommaren, så vi prata om hur det skulle bli i framtiden, att risken finns att jag har 3 psykiatriker som skriver ut olika mediciner.. Jag prata om att gå till en privatläkare, och han tyckte det var en rätt okej idé. Ringde en privatläkare igår varav sekreteraren svarade o sa att han hade mycket patienter. Jag berättade kort min story och hon skulle prata med läkaren.. Det lät inte lovande. Man kunde konstigt nog inte stå i kö heller, uppfattade det som om läkaren tar patienter han är intresserade av.
Aja, på läkarsamtalet blev det prat om mediciner också. Jag vill byta till en annan centralstimulantia som jag även pratat om tidigare, läkaren vill inte byta till den sorten. Så störigt. Men vi höjde concertan, så nu äter jag 54 mg på morgonen och 54 mg efter lunch. 108 mg totalt om dagen. Det känns som om det är ganska mycket..