Ser fram emot att börja med centralstimulantia, men jag är rädd att läkaren tvekar att sätta in det med tanke på hur mycket jag tjatat om hur dåligt jag mått med ångesten, ffa då jag inte har någon behovsmedicin längre, för det är det som har satt igång ångestcirkeln som jag nu längre inte kan bryta.
Men det är bara vänta o se, snart bara en månad kvar innan jag ska träffa honom, nervös! Önskar han kan hjälpa ångesten och sätta in centralstimulantia samtidigt och inte är sådär jobbig och "vill göra en sak i taget". Men jag vill inte! Jag vill att saker och ting ska ske på direkten!
Förstår att mycket hänger på eventuell insättning av stimulantia. Jag är också skitnervös och tror att det säkert är något fel på mitt hjärta så att jag inte får något. Och då kommer jag väl aldrig kunna plugga igen.
SvaraRaderaJag kommer ta ett studieuppehåll kommande termin då jag vill fokusera på insättning av medicin och lära mig hantera min adhd. Det känns rätt bra och jag kan nog jobba kvar på mitt jobb i höst. Så det borde lösa sig fint. Orkar inte börja plugga och misslyckas igen just nu. Måste få lite ordning och styrka först.
Har du möjlighet att pausa och fokusera på dig själv ett tag? Det kanske inte ens låter särskilt lockande. Men det låter som att du bär mycket på dina axlar inför kommande termin.
Jag hoppas att du klarar det du åtar dig. Och om du inte gör det så får man faktiskt fler chanser i vårt studiesystem. Var inte för hård mot dig själv!
<3
Jag har funderat på att ta ett uppehåll, men om jag gör det så får det bli i vår så har jag åtminstone läst 2 år på programmet. Det kommer bli en del strul med skolan när jag kommer tillbaka och då är bättre att jag går så långt det går innan ett ev uppehåll.
RaderaJag har funderat på om jag ska jobba, men jag tycker det är väldigt tungt med jobb, sen tjänar man ju inte särskilt bra som outbildad tyvärr.. Det är så oerhört tungt att vara närvarande 8 timmar.. Jag flyter gärna iväg med tankarna och hamnar i någon sorts egen bubbla. Sen är det tungt att komma ut från den, så då är det en kamp att hela tiden vara utanför den. Svårt att förklara det där, men antar att det har med det neuropsykiatriska att göra.
Hade jag klarat av skolan så hade det varit lättare då det är mycket flexiblare. Jag hoppas att det går att få ordning på det i höst och i bästa fall får jag fortsätta i vår trots tentor som inte är klara. Då kan jag motivera för skolan att jag har får behandling och på så sätt borde de kanske släppa igenom mig till nästa termin trots "spärrtentorna".
Men jag börjar fundera lite på om jag ska hoppa av, och plugga till något annat. Men jag har kommit halvvägs i utbildningen och har många jobbalternativ efter. Tror mycket att jag är trött på den här utbildningen är för att det har blivit 2 avbrott, svårt att komma igen. Massa krångel bara.
Jag är ju gärna hård mot mig själv, jag vill gärna vara "superwoman" och klara allt. Men det har väl också lett till 2 enorma krasher.. Jag måste nog acceptera att det inte funkar att göra som jag gör, trots att jag så gärna vill. Jag kommer nog inte klara en tredje krash, min gärna har tagit så mycket stryk från dem 2 jag haft.
Känns som jag svarade lite flummigt, men men..
Kram <3
Inget flummigt här. Förstår att du vill komma framåt. Och att det känns svårt och jobbigt att avbryta studier. Du kan ju alltid försöka och så får du utvärdera hur det funkar längs med vägen.
SvaraRaderaJag har möjlighet att pausa nu, så för mig är det lättare. Jag är inte inskriven i något program och jag har ett jobb jag trivs med. Även om inte jag heller håller i 8h. Jag är funkis i 5h sen är jag mentalt gone. Känns neuropsykiatriskt. Men jag hoppas att det förbättras avsevärt med cs.
Man måste inte klara allt. Det är ingen utöver en själv som kräver det.
<3
Ja, hade jag möjligheten så hade jag velat haft ett jobb där jag kunnat vara sjukskriven på 50% tills jag kommer på banan.. Önskade att det fanns lättare vägar än de jag har, men det är bara att göra mitt bästa av situationen antar jag.
RaderaSkönt att du har möjligheten att avbryta studier utan krångel, de kommer göra om mitt program därav krångel när jag kommer tillbaka..
Det där neuropsykiatriska är ett pain in the ass ibland, sätter så många käppar i hjulet för en när man inte orkar hålla fokus.
<3