Imorgon är utredningen över

Är så förbannat jävla nervös för imorgon då det sätts diagnos. Vissa frågor varför jag är nervös men jag kan inte sätta ord på det riktigt. Det är ju en diagnos som aldrig kan tas bort, det är nog det. Sen efter imorgon måste jag proccesers allt i hjärnan oavsett om det blir någon diagnos eller inte. Jag känner fortfarande tvekan fast psykologen sa att det förmodligen var så med aspergern.. Usch har så mycket ångest för imorgon. Mycket ångest är nog för att jag vill prova centralstimulantia pga jag har svårt att sätta igång med saker. Det är det som är det positiva med en diagnos.. Man kan få den hjälpen. Det är den hjälpen som jag så jävla gärna vill få. Det är den hjälpen som jag huvudsakligen sökte vård för. Det känns som om det finns en möjlighet jag går miste om en adhd diagnos inte sätts. Samtidigt förstår jag varför centralstimulantia inte skrivs ut hur som helst, men jag har ju varit i psykiatrin ett tag.. Och det är denna hjälp jag bett om. Jag vet att det finns risk att medicinen inte funkar, men då har jag iallafall provat. Orkar inte med denna ångest över imorgon. Men snart så är det över, och jag hoppas att jag slipper flera utredningar. Att inte veta tär så mycket på mig.