Nästan färdigt

Ingen vidare update så har väl förmodligen tappat ett par läsare. Men har saknat att skriva av mig här i bloggen iaf.

Men idag ringde psykologen som har hand om neuroutredningen och allt är klart i mitten på juni. Till 90% så har jag asperger sa han. Men han skulle prata med någon läkare imorgon sen skulle allt vara klart, men den diagnosen är iaf nästan spikad. Sen var det att jag kanske har adhd, men där var det inte lika säkert att jag hade. Så vi får se där. Men jag själv kan inte känna mig säker förrän utredningen är helt klar i mitten av juni varesig det är asperger och/eller adhd/add. Men att iprincip veta resultatet i förväg är skönt. Det känns inte som en bomb kommer släppas den dagen då.

Det börjar närma sig sitt slut och det är så skönt. Att allt är klart, slippa fler utredningar, spekulationer av alla dess slag från läkare/sjuksköterskor/psykologer. Att kunna få den rätta hjälpen jag behöver. Eller ja, det kanske kommer vara en massa provande för att se vad jag behöver.

Jag vill att dessa 2,5 veckor ska gå så att allt är hundra med diagnoserna. Sen börjar sommarjobbet, önskan är att jag trivs och inte krashar.

Men det som oroar mig är att jag någongång i framtiden vill bilda familj. Men jag är rädd att bli dömd utifrån diagnoser. Även rädd att mina eventuella barn kommer ärva diagnoser.. Dessa tankar snurrar väldigt mycket i mitt huvud. Mitt driv är att bli klar med utbildningen, hitta ett spännande jobb, må bra, skaffa familj. Men tänk om familj är för riskabelt? Jag tror och hoppas att jag kommer fixa det.

På onsdag ska jag träffa min vanliga psykläkare, vi får se vad som händer då, om det blir några ändringar. Ska också fråga om det finns anteckningar i journalen om diagnoserna är klara.