Nu har den neuropsykiatriska utredningen börjat. Min mamma har intervjuats men de blev inte klara med alla frågor så de ska fortsätta i början på maj.. Samtidigt träffade jag en läkare som frågade massa frågor, gillade dock inte den läkaren. Tyckte frågorna var svåra att förstå.
Dagen efter så skulle det vara en heldag hos en psykolog. Det var massa tester, sen massa frågor. Var fruktansvärt trött när jag skulle hem.
Det känns väldigt skönt att processen äntligen är igång. Jag trodde först att det skulle vara klart nästa vecka, men nu sköts diagnosdagen upp ungefär en månad. Väldigt irriterande, men jag accepterar fortfarande det, för nu har det äntligen börjat. Jag frågade vad han trodde det var, om jag hade en diagnos eller inte. Men han sa att vissa saker pekade på det men han kunde inte säga något. Han berättade också att ibland så trodde han att vissa personer var ett klockrent fall för en diagnos, men sen så visade det sig att det var något annat. Det svaret var väldigt skönt att höra, istället för ett "jag tycker det är oprofessionellt att chansa", utan nu förstår jag varför han inte vill gissa.
Vad tror jag själv om jag har en diagnos? Ingen aning. Det får visa sig. Jag är fortfarande väldigt otålig och vill veta nu nu nu. Men inte så mycket mer än att vänta.
Bra och skönt att utredningen är igång även om du måste vänta på resultatet! Kram
SvaraRaderaJo det är jätteskönt att det äntligen har startat :)
RaderaKram