tisdag 17 februari 2015

Hemgång

Idag skrivs jag ut, så skönt!! För jag mår ju lika dåligt här som hemma. Hemma får jag iallafall vara med min sambo. Slippa paniken när överfallslarmet går igång, eller superstressad när det blir oroligt på avdelningen så att jag gömmer mig på mitt rum.
Igår kom DBT psykologen in på mitt rum för återkoppling och prata om vilken form av DBT jag ska ha. Han kom så fruktansvärt olägligt. När jag sitter i en blodpöl på golvet och skär mig, skäms något otroligt. Men han kommer på nytt idag. Men gårdagen var så pissig, en nattpersonal ville att jag skulle lova att jag inte skulle försöka ta mitt liv inatt. Jag sa bara "nej, för jag har ju inga tabletter". Jag är inte så förtjust att försöka hänga mig eller liknande. Intoxer är mer "min grej".
Idag blir det möte med biståndshandläggare, boendestöd och läkaren. Känns väldigt skönt att boendestödet ska utökas när jag kommer hem. Då blir omställningen från att komma från avdelning till hem inte lika jobbig. Visst jag vill hem, men jag mår också väldigt dåligt av stora omställningar.

7 kommentarer:

  1. Känner du att du är redo för att komma hem? Skönt att vara med sambon:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ingen aning om jag är redo haha. Men jag vill inte vara kvar längre iaf :)

      Radera
  2. Vad skönt att få komma hem till sambon. Du hade väl katter också?
    Har du gått dbt? Har du färdigheter för att stå ut med ångesten istället för att självskada? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej inga katter :( ska få DBT om typ 8 månader då det är väntetid.. Har inga färdigheter men ska jobba med det med min psykolog :)

      Radera
  3. Oj 8 månaders väntetid! Bra att du har din psykolog. Kram

    SvaraRadera
  4. "Slippa paniken när överfallslarmet går igång, eller superstressad när det blir oroligt på avdelningen så att jag gömmer mig på mitt rum." Det kan jag bara hålla med om.
    Sen det när man vet att man ska få en ny att dela rum med, jag är lika rädd varje gång att det ska vara någon som inte gör annat än pratar - låt mig vara liksom.

    Jag blev också utskriven igår, men jag såg att du ska få vänta i 8 månader på DBT och jag kan trösta dig med att jag fick vänta i nästan 2½ år!! Helt sjukt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är hemskt så fort det blir liv på avdelningen.. Skönt att slippa det. Vi har tur att vi har egna rum, de få gånger någon har fått delat rum så brukar de matcha ihop personer som passar någonlunda bra ihop iaf.

      2½ år?! Helt sjukt.. Ens problem kan ju bli sjukt stora och mycket värre när man måste vänta så lång tid på hjälp..

      Radera