jag vågade inte

Jag är så jäkla trött idag, tog tre timmar för mig att somna fast jag har stilnoct, fattar inte varför den inte funkar. När jag inte somnar på den får jag hallisar, människor som stirrar på mig. Så jävla obehagligt. Ska be om jag kan få tillbaka imovane, problemet med den är att jag blir så torr i munnen att mina tänder typ faller av. Alla dessa biverkningar..

Har haft så himla ont på sistone också, om det inte ska räcka med ångesten liksom. Tar så mycket värktabletter, alvedon, treo, ipren, voltaren.. Kombinerar vissa fast man inte ska. Men jag är desperat, jag vill bara ha bort smärtan.

Har ju fått remiss till smärtkliniken, men jag är så rädd att de inte vill hjälpa mig. För första läkaren jag träffade på vårdcentralen ville inte skicka remiss dit då han sa "Alla som har ont kan inte få remiss dit, då det skulle det bli fullt där". Min psykläkare tyckte jag skulle boka tid hos en annan läkare på vårdcentralen. Sagt och gjort, den läkaren skickade en remiss och var väldigt ödmjuk till skillnad från den förra.

Jag har i höstas pratat med en som jobbar på smärtkliniken som sa att de kunde hjälpa mig, att det inte var några problem..

Men jag är så orolig, tänk om de inte vill hjälpa mig? Vem ska då hjälpa mig med värken? Jag vill inte leva såhär.

När jag var 15 grät jag när jag gick förbi en järnväg, för att jag inte vågade lägga mig över spåret, för jag hade så ont och ville inte leva så. Vill inte nu heller, men nu kanske jag vågar?