Tror det berodde på att jag glömde ta min morgonmedicin, när jag började må väldigt dåligt psykiskt och fysiskt utan någon direkt orsak så insåg jag att jag glömde.
Skar mig idag igen också, började först med lite snitt med rakbladet för att se hur vasst rakblad egentligen är då jag bara har skurit mig med glasskärvor tidigare. Det började blöda rätt bra och jag skar mig ytligt. Sen slutade jag, men det tog ett bra tag innan det slutade blöda och när jag såg att det fortfarande rann en stund efter så började jag skära igen. Dock i ett gammal sår jag skurit men som fortfarande är oläkt, började skära mig metodiskt allt längre ner. Vågade inte så mycket som jag ville, för man har ju fortfarande den där spärren som människa att inte skada sig. Men idag kändes det som om självskadandet togs till en annan nivå än tidigare. Samtidigt som skärande lugnar mig så får jag så sjukt dåligt samvete för jag vet att min fina älskade sambo blir ledsen. Jag vill bara få han att bli glad, inte alls ledsen... Men jag vet inte hur jag ska ändra självskadandet...
Känner att jag inte orkar sluta, har börjat tappa upp hoppet för livet, är stressad för så mycket, klarar ej mer. Försöker pressa mig mer och mer för att orka skolan. Men är rädd att det kommer bli ännu en sjukskrivning, vill inte det. Vill ta en examen.Vill prestera, att få vara bra på något iallafall. Inte vara en helt usel flickvän, dotter, vän - iallafall för de få vänner jag har.
Är så jävla patetisk med mina äckliga sår, jag blir bara äckligare. Mina vidriga jävla självskadesår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar