fredag 24 mars 2017

Svarta stunder

Jag vill ärligt talat inte må såhär. Jag vet att jag för ett par timmar skrev att mitt liv är hanterbart, men ibland så kommer stunder (som nu) under dagen att allt bara känns så tungt, svart och funderingar på hur jag ska kämpa vidare pga att jag mår så dåligt.
Inte riktigt att jag vill ta livet av mig, men att jag vill ha hjälp.. Men hur?
Psykolog - (nån vecka 2) max 1 ggr/v
Läkare - 1-2 ggr/halvår
Men det är för lite för mig.
Sure, sen finns slutenvården. Men jag är inte suicidal så det är inget alternativ och om jag var det så hade jag fortfarande inte velat.
Jag önskar tätare kontakt med öppenvården, men det är bara massa prat om resurser som inte finnas.. Och att jag snart måste glesa ut DBT-kontakten, då de behöver ta in fler patienter för kön håller på att växa igen... Woho. Så jävla kul att höra (eller inte). Jag bryr mig ärligt talat inte om kön växer, jag vill ha hjälp därifrån tills jag vet vad jag kommer få för hjälp efter DBT:n. Inte bara skicka ut mig för att jag har gått ut deras program, det betyder ju inte att jag är frisk bara för att jag gått klart DBT.

2 kommentarer:

  1. Jag hoppas att du får hjälp så länge du behöver. Ta hand om dig <3 <3

    SvaraRadera