förnedrande

Har sån jävla ångest just nu. Vill inte sova, vågar inte. Men jag måste, iallafall någon gång. Skulle ha tagit en stesolid men det känns så sent nu..

Har varit en jobbig dag idag, skulle till stan men kräktes av åksjuka när vi var framme pga att jag åt soppa till frukost och inget mer ordentligt. Hade jag inte haft medicinerna så hade det inte varit något problem, men nu så måste jag tänka hela tiden på att jag måste äta ordentligt. Resten av dagen blev mer eller mindre förstörd, för sen på väg hem var jag så yrslig, allt snurrade och jag såg dubbelt. Lyckades hålla mig från att spy utan la mig i sängen och sov bort några timmar. Det här funkar inte. Jag hatar alla mediciner jag stoppar i mig. Så fort jag inte tänker på maten så går allt åt helvete. Sen att jag särar på 2 av mediciner på morgonen för att då blir illamåendet och yrseln värre. Men nu fem dagar i veckan när boendestödet kommer på morgonen och lämnar mediciner så måste de kolla att jag sväljer medicinerna och det kom de på för 2 veckor sen (kommer inte ihåg om jag skrivit det tidigare). De skulle egentligen alltid ha gjort det och sköterskan hade ingen aning om att det inte hände.
Men till saken, jag får då inte sära på medicinerna, för de måste ju se när jag sväljer. Men då måste jag ligga i sängen i 2-3 timmar för allt snurrar och jag spyr. Så har vägrat den ena tabletten nån gång, men då mår jag lite halvkasst psykiskt istället.

Det är så jävla förnedrande. Alltihop.
Men jag får iallafall ha ansvar över mina mediciner själv nu när jag är hos mina föräldrar. Nätt och jämt. Men fick lova att jag skulle sköta mig. Annars kanske jag inte får åka iväg något mer. Väljer jag att åka utan mediciner, så är jag rädd att de tycker att jag är en fara för mig själv och låser in mig istället. Så länge jag är borta så sköter jag mig. För jag vill kunna vara hemifrån.
Men annars gör jag lite som jag själv vill.